Combitech - Bloggportal

…har det varit på jobbfronten, som ni kanske märkt på det låga antalet (=0) blogginlägg på senaste tiden. Jag har varit sysselsatt med min modellering av övergripande landställ/broms, uppdelat i funktionell vy, sekvensvy, och dataflödesdiagramvy. Det hela ska ge en heltäckande bild av landställ- och hjulbromssystemet och också ge en input till den datakommunikation som går mellan programvarupaketen/systemen.

Men nu börjar jag bli klar! Det brukar alltid kännas när man blir klar – då är man lite trött på det hela, och det känns som att delarna börjar falla på plats. Jag har bokat in en granskning på detta, då ett antal personer granskar modellen och kommer med kommentarer. Spännande! Jag har redan haft en granskning på landställsdelen, och nu väntar bromsdelen. Så jag vet litegrann om hur det går till. Tanken är att andra utanför systemet/teamet ska komma och se lite utifrån, se om man missat något, och också se att allt modelleras på samma sätt och liknande nivå. Så granskningen ska ses som en hjälp att få en bättre produkt/modell (och inte som ett möte där man kan klanka ner på andra, så funkar det absolut INTE på Saab! Alla är väldigt professionella och vi får ofta bra diskussioner och synpunkter, så miljön är väldigt trevlig på så vis )

Nu ska jag fixa in de sista ändringarna, och sedan skicka ut granskningsmaterialet till de inblandade. De måste få ordentlig tid att hinna läsa in sig, eftersom de har mycket annat också. Respekt för andras tid måste man ha, så gott man kan!

I lördags gick Göteborgsvarvet av stapeln, givetvis var jag och Eric på plats för att kämpa oss igenom de 21 097,5 metrarna. Min målsättning var i första hand att överleva, och om jag nu hade turen att lyckats klara mig helskinnad genom loppet så hade jag en förhoppning om att lyckas göra det på en tid snabbare än 2 h 20 m.

Lyckades jag?
Den första delen av målet har ni svaret på, eftersom jag sitter här och skriver idag. Och den andra delen; 2h 17 m 9s

Och Eric då?
Med sluttiden 2h 2m 51s vet vi nu vem som nästa år kommer klara varvet på under två timmar nästa år.

Någon som lyssnar där ute i världen?

Jag är lite nyfiken på dig som har hittat hit! Vem är du? Får du veta något nytt och spännande när du läser om mina CTP-eskapader? Vill du veta något som jag inte berättat än?

Hittills har jag bara berättat fritt ur hjärtat, det som fallit mig in. Men det kanske är totalt ointressant, vem vet! Du läsare kanske vill läsa om något helt annat kring CTP, att komma ut i verkligheten, jobba på riktigt, gå kurser, jobba på Saab, försöka hinna med allt i projekten…? Så skriv gärna en rad om hur du hittat hit, om det var något vettigt här och vad du vill veta som du inte visste!

…dök det upp på internchatten för några dagar sedan. Lite senare  undrade några andra kollegor om jag blivit kändis, och jag blev  titulerad ”doktor Wallén” av en modelleringskollega i telefon. (Något  som tack och lov inte händer normalt, då hade jag blivit generad och  bara känt mig fånig…)

 Vad nu då? kanske ni undrar. Före jul fick Combitechs pressavdelning  napp på NyTeknik och en nyfiken journalist kom till Linkeboda för att  intervjua dels VD Marie och programansvarige Göran om hur man lär unga  utan erfarenhet att bli erfarna snabbare. Combitechs recept för detta är  just Combitech Talent Program (CTP), som bland annat jag är med i. Det  är ett unikt grepp, speciellt för att vara ett konsultföretag, och  bygger mycket på att man ska överföra kunskap och erfarenhet som inte är  så lätt att ta på. Hur man gör i ett projekt, när det strular, jobbar  med folk…?  Allt som man inte får lära sig på universitetet, utan  tvingas lära sig på plats ute i verkligheten. Att bli fullärd tar hela  livet, men som sagt är CTP ett sätt att snabba på processen rejält. Jag  tycker att största vinster är att jag får tid att reflektera över saker  och dela med sig av sina erfarenheter till de andra i gruppen, fundera  tillsammans och få nya idéer och tankar om hur jag kan göra/inte göra.

 NyTeknik ville som sagt skriva om detta, och också intervjua en gammal  deltagare (numera CTP-ledare Henrik) och en nuvarande deltagare, mig. Översiktsartikeln kring programmet finns här:

http://www.nyteknik.se/nyheter/karriarartiklar/article3423417.ece

Och artikeln om mig som programdeltagare finns här:

http://www.nyteknik.se/nyheter/karriarartiklar/article3423422.ece

Jag önskar er mycket nöje vid läsningen!

 Det är förstås kul att få den möjligheten att synas, och effekten av  detta ska man inte förringa! Positiv publicitet är alltid bra. Och  visst, jag tror också att det är lättare för mig som tjej att synas -  att vara teknisk doktor, jobba med Gripen, lockade lite extra i det här fallet.  Men ändå, kul var det att få möjligheten att dela med sig av sina  tankar! Och jag tycker att intervjun blev bra och texten speglar  programmet och mina tankar på ett bra sätt. Det är inte säkert att det  blir så när det gäller journalister och teknik som de kanske inte har så  stor erfarenhet av, mycket kan missförstås här i världen… Men den här  gången är jag väldigt nöjd! Det enda jag ångrar lite är att jag inte nämnde att jag har min examen  från Linköpings universitet (så jag får väl nämna det här istället ).  Nu när både Saab och Combitech fick så fin ”reklam”, så hade ju  universitetet kunnat få litegrann också! Men det kom jag på för sent,  förstås…

 Det var också lite kul att följa arbetet bakom, med en ganska lång  intervju före jul (ca 2h) som blev en lite mindre text, få se  fotograferingsrutinerna vid Saab som inte är de lättaste att handskas  med, och sedan processen till färdig text och publicering. Bland annat  kastade jag pappersflygplan på fotografen (Det är bilden som syntes  på förstasidan på NyTeknik.) Bilden inne i tidningen tycker jag också  blev bäst, då jag lutar mig mot pitotröret längst fram på flygplanet,  och flygplanskroppen sträcker ut sig bakom. 

 Nu ska jag bara skicka iväg en tidning till morfar, så att han får läsa  om sitt barnbarn. Det tror jag han tycker ska bli väldigt roligt!

Insåg igår att det är på dagen två månader till dess att Göteborgsvarvet går av stapeln, det börjar bli dags för Combitechs två mest inaktiva bloggare (?) att ta sig i kragen och bege sig ut i löpspåret på allvar. Även om löprundorna har varit fler än blogginläggen så har det varit svårt att hitta tillbaka till sina träningsrutiner från i höstast. Kroppen tycks fortfarande befinna sig i ett läge där den längtar efter att gå i vinteride, men med våren kommer ork och energi, och vi hoppas på en vår fylld av lustfylld träning och vackert väder.

Som ett säkert vårtecken hittade jag dessutom tussilago under lunchens löprunda.