Ett första löppass i december.
Igår kväll lyckades jag äntligen få trycka in ett löppass utomhus efter att harvat på gymmets löpband i ett par veckor. Det känns helt fantastiskt att det 1 december fortfarande är så pass milt väder att man kan ge sig ut och springa utan att behöva dra på sig fem lager funktionskläder. Känslan man får i kroppen när man med snabba steg färdas längs knastrande grusvägar och fyller lungorna med den friska vinterluften kan vara svår att förklara, men varje löpentusiast som gett sig ut såhär års vet vad jag talar om. Det är magiskt.
Jag skulle ljuga om jag sa att början på december är en av de mer lugna perioderna i arbetslivet. Det är nu man försöker få klart så mycket av sina arbetsuppgifter inför julen och man samlar flextimmar för att ta ledigt i mellandagarna, tyvärr låter man det lätt gå ut över träningen. Vid ett pressat schema är det lätt att prioritera bort den välbehövliga löprundan, även om den gör under för stressnivåerna i kroppen och koncentrationsförmågan.
December innebär dock inte bara arbete, det är även en tid av julfester, glöggmys och för min konsultenhet: go-cartåkning. Som konsult träffar man i regel sina medarbetare hos uppdragsgivaren mer än man träffar sina arbetskamrater på CAB, därför försöker man se till att vi har det så trevligt som möjligt när vi träffas på våra månatliga KE-möten. Vanligtvis innebär det en bit mat och samtal kring våra olika uppdrag, men som avslutning inför julen ska vi på måndag avgöra vem som är gruppens go-cartkung. Vi får väl se om jag kommer därifrån i ett stycke.
